Varför är korrekt rubriksättning inte en skitsak?

augusti 26, 2015 Lämna en kommentar

Jo för att när det här:

ikea3

 

blir till det här:
ikea1

 

så blir resultatet det här:
ikea4

Camp Kent recenserar Fackbasarnas syn på att ge till tiggare.

augusti 24, 2015 Lämna en kommentar

Det finns massa olika anledningar till varför folk inte ger pengar till tiggare. En del är fullkomligt legitima (exempelvis att inte ha några kontanter), en del är fullkomligt legitima…om man är ett rasistiskt as, och en del är bara helt jävla obegripliga.

För att ta del av de senare så kan vi väl kolla in svaren Svenska Dagbladet fick när de kollade av hos de Svenska Fackbasarna (Pampus LOus):

Fack1

Att ge pengar till en tiggare kommer aldrig lösa det kollektiva problemet. Därför ger inte Karl-Petter Thorwaldsson. Hjärt- och lungräddning kommer inte heller lösa det kollektiva problemet med hjärt- och kärlsjukdomar. Därför hjälpte inte K-P sin mamma när hon fick en stroke.

Fack2

Fun fact: Johan Lindholm är den enda svenska fackordföranden som får sin lön helt utbetald i schampo, tvättmedel och potatis.

fack3
Klimathotet, meningen med livet, söndagsstängt på bolaget. Susanna Gideonsson insåg att hur många tior hon än lade i pappersmuggar så fick hon inga lösningar på dessa stora problem. Ibland lägger hon dock en tia ändå, för inget säger guldkant i tillvaron så mycket som att ha hundra kronor i mynt att blåsa efter att ta tillbringat 10 timmar i regn och blåst.

fack4
”‘I sina hemländer’ är den springande punkten här. Men visst, om de åker tillbaka även utan möjligheten till ett värdigt liv så kommer jag såklart fortsätta bry mig jättemycket. Jag lovar.”

Fack5

dz73mb

Så, dags att ta ett kollektivt beslut att vi inte ens pissar på dessa fackpampar om de skulle brinna? (måhända med undantag för Anders då). Jag menar, att släcka en eld löser ju inte det kollektiva problemet med bränder.

Veckans spellista v24. Sydstats/blues/folk-rock:ish.

Kategorier:Uncategorized Taggar:

Jag hatar den här äckliga jävla världen.

Någon postar en länk på facebook och helt plötsligt känner jag för att gå och hoppa ut framför ett Pågatåg, alternativt att skaffa mig en vapenlicens, köpa en pistol och begå en massaker som hade fått Breivik att se ut som en soldat från frälsningsarmén.

http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalo…

Vad jag tror är en relativt stor feministisk blogg uppmärksammar hur något äckligt as lagt upp en bild från Melodifestivalen på en tjej i publiken som har mage att lyfta på hennes armar och blotta en orakad armhåla… och kaos följer. 1000 personer gillar bilden, den sprids och kommenteras. Kvinnan beskrivs inte bara som ful och äcklig utan rent av som korkad. När personen bakom bloggen gör ett litet experiment och meddelar några av de som sprider bilden att de själva är fula och kommer att ”hängas ut” så blir det ramaskri, hot om polisanmälning, ”vanliga” hot och en hel hög av dynga.

“Tagga ner, vi har ju bara lite roligt🙂 Haha orka bry sig om EN JÄVLA bild! Ni är ju helt rabiata och patetiska låt folk ha kul!!! Att hänga ut folk för det med namn och bild är faktiskt olagligt och jag kommer POLSIANMÄLA er för det HAHAHAHAHA. Känn på den suckers… Låt folk ha kul och chilla.”

Bara dagen innan länkade en stor svensk humorsajt till ett youtube-klipp från SVT Debatt där en ung kvinna räckte upp handen för att ställa en fråga/göra ett inlägg i diskussionen… och också där avslöja en hårig armhåla. Retoriken var likadan. Det extra läskiga var att det handlade inte bara om kalla men hånfulla kommentarer utan vissa människor (ganska många faktiskt) verkade rent av chockade över att se detta håret. På humorsajten fick länken en varningstriangel, en symbol som i normala fall används för att markera att en länk är NSFW (not safe for work). Det handlar nästan uteslutande om länkar som innehåller sex eller grovt våld. Så provocerande är uppenbarligen en orakad armhåla.

Bland kommentarerna till youtube-klippet så dök det upp en viss motreaktion. Flera användare spelade indignerade över vad de sett och höll med om att det de såg var ganska så ofräscht. Men de riktade sina kommentarer mot en av de unga männen i klippet istället (förövrigt en partikamrat till mig och en riktigt trevlig kille). Då kom inlägg efter inlägg om hur dumma dessa personer (kvinnor?) var som inte fattade att det var ju minsann armhålan de skulle uppröras över.

Jag tror inte på dödsstraffet, och jag är inte särskilt intresserad av BDSM-utlevnad med män. Men tro mig, ge mig en vinkelslip, en massa eltejp och ett av dessa misogyna rövhål och det hade varit mitt livs bästa ”session”.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att leva som kvinna i det här sjuka samhället med alla irrationella regler som avgör hur man ska bete sig. Regler som det uppenbarligen inte räcker med att man ska döma sig själv för om man överträder dem utan man ska uppenbarligen hånas officiellt för en sån sak som att man inte rakat bort hår som växer naturligt och som halva befolkningen får ha hur mycket som helst av. Man får till och med höra att det är ofräscht. Shit, sen när fan är det mindre ofräscht att raka bort hår som ska skydda mot allsköns skit?

I vilket fall. Jag ska inte jämföra mina problem med kvinnors dito men det som är extra irriterande för mig är att man inte behöver vara kvinna, eller ens den ”traditionella” normbrytande mannen (”bögen”, ”fjollan” etc) för att drabbas på olika sätt av det här vansinnet.

För saken är den att jag tycker att en rakad armhåla är mycket mer attraktivt på en kvinna än en orakad dito. Jag gillar rakade kön och stora bröst. Och det är min bestämda uppfattning att det hade varit helt okej att tycka det, MEN DET ÄR JU FÖR FAN INTE ENS MINA EGNA TANKAR! Det som borde vara en ren fråga om personlig smak, fristående från annat, är inget annat än en jävla ytlig indoktrinering. Vi lever i ett samhälle som inte bara säger åt oss vad vi ska tänka utan som säger åt oss vad vi ska KÄNNA. Samtidigt ifrågasätts män som kallar sig feminister. Precis som att vi inte skulle ha något att vinna på det, precis som att vi ska acceptera inte bara att man krossar kvinnor utan även oss män.

Nej, jag hatar den här äckliga jävla världen. Var är lite gammal hederlig straight-bashing när man behöver det? Ring mig, jag kan ta med eget basebollträ.

Får jag så får ni!

Logiskt för en, skrattretande för en annan. Brist på samverkan i primärvården.

oktober 20, 2011 Lämna en kommentar

Skadade ena knäet 2008. Inget jätteallvarligt men det det började ”knäppa” när jag rätade ut det och vid ansträngning var det lätt att det börjar värka. Resultatet blev iaf att jag helt slutade att motionsspringa, vilket tyvärr är den enda formen av träning jag sysslat med.

Kontaktade strax därefter min vårdcentral i Uddevalla. En allmänläkare undersökte utan att hitta något och jag fick remiss till en röntgen. Röntgen hittade inget och vårdcentralen, som såklart hellre ser att folk stannar hemma med sina krämpor än kostar skattepengar sa åt mig att komma tillbaka om problemet fortsatte.

Det gjorde det såklart, men jag tog aldrig tag i att komma tillbaka. Problemet var inte så framträdande till vardags att jag kände att det var värt besväret.

Tre (!) år gick innan jag fick för mig att byta vårdcentral och äntligen lösa problemet. Problemet med att ha världens sämsta framförhållning manifesterade sig dock i att detta var strax innan jag skulle flytta till Skåne. Men iaf, en läkare undersökte och till skillnad från den förre så fattade han faktiskt vad jag menade när jag beskrev besvären och han vågade till och med spekulera i om det kunde vara problem med minisken. Innan han gick vidare ville han dock att knäet skulle röntgas, vilket självklart fick mig att påpeka att jag faktiskt redan fått det röntgat.

Och det är här som en av absurditeterna med vårat vårdsystem börjar visa sig. Han sökte i datorn men hittade inga resultat från en röntgen där. Nej, då kom vi fram till att remissen jag hade fått 2008 var till en privat röntgenmottagning, som såklart hade ett eget system. Min instinktiva reaktion var såklart att då är det väl bara att ringa/maila dem och få mitt gamla resultat? Nej, så funkar det nämligen inte. Istället fick jag en remiss till en ny röntgen, trots att vi både visste att denna inte skulle visa något.

För min plånbok är det inte hela världen, patientavgiften är hanterbar. Men hur mycket skattepengar måste vi egentligen punga ut för denna idioti?

I vilket fall. Fick en remiss men pga flytten så var jag tvungen att avboka. När jag avbokar så frågar jag vårdcentralspersonalen om det finns någon möjlighet att skicka remissen till Region Skåne istället. Vad som är en förutsättningslös men ändå fullkomligt naturlig fråga mottas av personalen ungefär som om jag hade frågat om längden på ett rep, eller för den sakens skull som om jag hade bett om att få remissen skickad till Mongoliet. VG-regionen är VG-regionen och Region Skåne är Region Skåne, och aldrig mötas de två.

Nähä.

Skriver in mig på en vårdcentral i Lund. Något motvilligt val med tanke på att de skriver på sin hemsida att de tillhandahåller rituell omskärelse av småpojkar, något jag principiellt är starkt emot. Men eftersom jag inte känner att jag har tid att ringa runt alla vårdcentraler i Lund för att se om detta är någon standardtjänst eller ej så får det gå ändå, tills vidare (med andra ord, tills jag mjölkat dem på pengar för att fixa benet).

Ringer upp för att boka tid, och nu har jag iofs tappat allt hopp om nån sorts fungerande kommunikation mellan olika instanser och vårdföretag, men eftersom jag helst undviker att gå på en tredje jävla undersökning så frågar jag ändå: Går det på något sätt att få tillgång till min journal från Uddevalla? Svaret skulle kunna ha blivit bara ett nej, men nu blev det inte det. Det blev ett nej med ett skratt. Jag uppfattade det mer sympatiskt än hånfullt men jag blir inte mindre paff över hur vi i Sverige 2011 till sån hög grad utgår från att vårat system suger att tilltro till det blir skrattretande.

Idag läser jag också i Sydsvenskan om hur politikerna vill minska trycket på akuten till förmån för vårdcentral/primärvård. Problemet har jag läst om förut i Västra Götaland. Utifrån vad jag läst tidigare så är en stor del av problemet att många inte riktigt har en klar uppfattning om vilka problem som är ett fall för akuten respektive primärvården.

Vad blir då lösningen? Man hade ju kunnat hoppas på nån form av informationskampanj, just eftersom det verkar vara ett informationsproblem. Man skulle ju också kunna hoppas på ökad effektivitet gällande det jag själv skrivit om. För tro mig, tanken på att bara drämma till knäet med en slägga och hoppa i väg till akuten har faktiskt slagit mig.

Men nej. Avgiften för primärvård för patienter mellan 12-17år tas bort samtidigt som avgiften för akutvården höjs med 50 kronor.
Det låter ju bra, men samtidigt höjer man avgiften för primärvård för 17 och äldre med 40kr.

Nånting säger mig att den 10kr-skillnaden inte kommer göra så förbannat mycket. Men politiker är ju politiker.

Förövrigt anser jag att Kartagho bör förstöras.

Tips & Trix.

augusti 1, 2011 Lämna en kommentar

Efter gårdagens inlägg så lekte jag en stund med tanken på att ha ett återkommande etiketts-tema på bloggen. Men eftersom jag är väldigt oartig av mig överlag så hade en sådan antagligen funkat dåligt. Däremot tänkte jag bjuda med mig av tre vardagstips som kommer göra allas liv lite trevligare.

1) Avsluta ALDRIG ett brev/e-brev med ”Mvh”.

Detta är lite kopplat till det som skrevs igår angående ”RIP”. Hur vänlig är egentligen en hälsning om man inte ens orkar skriva ut ”Med vänliga hälsningar”? Nej, just det.

2) Skölj inte munnen efter att du borstat tänderna.

Jag har inte sköljt munnen efter tandborstning på över 10 år nu och jag är övertygad om att det har varit väldigt viktigt för min egen tandhygien. Sköljer man inte munnen så är det tandkräm kvar på tänderna vilket bidrar till extra skydd.

3) Tacka inte när någon säger ”prosit” till dig.

Det är inte oartigt att tacka när någon säger prosit och det försämrar inte din allmänna livskvalitet direkt. MEN varje gång man säger tack efter prosit så dör en tomte, och tomtar är bra att ha.

 

/P.

Kategorier:Personligt

Att hedra de döda.

Om det nu skulle vara så att jag någon gång råkar avlida så vill jag att alla ska veta att om någon svenskspråkig person skriver ”RIP”, ”R.I.P.” eller ”Rest in peace” riktat till andra svenskspråkiga personer i hänvisning till min död så kommer jag att resa mig ur graven, ge personen i fråga en snyting och sen hemsöka denne och dennes avkomma i fem generationer.

Jag kan inte tänka mig något mer respektlöst än att efter ens död inte ens bli hedrad på sitt eget språk.

/P.

Kategorier:Personligt
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.