Statens biografbyrå, den myndighet som förr sysslade med filmcensur, censurerar inte längre. Byråns enda verksamhet är i princip att sätta åldersgränser och även inom myndigheten väcks frågan om den har något existensberättigande.
SF Bio ser däremot inga problem med censur, denna gång av internet. I en artikel som publicerades i Dagens Nyheter idag säger VD:n för SF Bio, Rasmus Ramstad, följande ang. om ipred-lagen kommer att ha någon effekt:
Det hoppas jag, men jag tror att den skulle behöva dras mycket längre. Samtliga leverantörer som ger access till sidor som The Pirate Bay borde stängas ned helt.
Oavsett både ev. moralisk och juridisk legalitet i att bistå allmänheten med torrent-filer (vilket alltså är vad The Pirate Bay gör) så är censur av den kalibern ett oacceptabelt medel. Men det råder ingen diskussion om att när det är pengarna som får tala så är personlig frihet, eller ens logik för den delen, inte en del av ekvationen. Den bristande logiken kommer in när det faktiskt inte finns något som säger att just en censur av ”olämpliga” internetsidor skulle ha någon effekt. För det första så får folk tag i vad de vill ha ändå, och för det andra är den badwill som säkerligen skulle skapas inte att leka med. Vare sig för politiker eller för filmföretag.
Kulturredaktionen har en stark pro-fildelningsinställning. För musik och kulturälskare är fildelningen en gudagåva som i månt och mycket faktiskt ökar den inkomstbringande konsumtionen, samtidigt finns det väldigt ont om tecken på att den illegala fildelningen skulle ha en negativ effekt på kvaliteten på utbudet. Tonvis med bra band ploppar upp varje år och juggernauten Hollywood verkar ju knappast sakta ner.
Fast frågan är ju hurvida man faktiskt borde konsumera biofilm nu för tiden. Att göda Rasmus Ramstad och hans censuriver är inget som lockar.
//Kulturredaktionen, Camp Kent.
Kulturredaktion om:
Den konstnärliga simulanten
En kvinnlig konstnär är polisanmäld för en rad brott (bland annat våld mot tjänsteman och misshandel) i samband med att hon spelade psykiskt sjuk och självmordsbenägen, vilket innebär att polisen, och senare sjukvårdspersonal, var tvungen att ta till tvångsåtgärder. Nu är även den konsthögskola hon studerar vid anmäld till JO.
Kritiken har haglat mot både konstnären Anna Odell och högskolan. Huvudsakligen har det handlat om att hon upptog en viktig vårdplats och att hon orsakat psykisk harm på vårdpersonalen som säger sig anse det väldigt jobbigt att tvingas vidta tvångsåtgärder mot något (något det säkerligen också är).
Kulturredaktionen anser självklart att det är högst olyckligt om folk kommit till skada, men den anser också att kritikernas syn på konst är tämligen onyanserad. Konst ska vara provocerande, väcka anstöt och framförallt väcka tankar och känslor. Ingela Lind skriver en bra text i DN. Framförallt så är inte Anna Odells syfte klarlagt ännu. Arbetet kommer inte att presenteras än på ett tag, vilket innebär att situationen blir lite mer komplex. Redaktionen kan tyvärr inte dra sig till minnes vad personen i fråga hette, men faktum är att det fanns en kvinnlig journalist på 1800-talet som fick sig själv inlagd på en vårdinstution för att sedan skriva om den fruktansvärda behandling av patienter som förekom där, vilket faktiskt ledde till positiva reformer.
Däremot anser vi det självklart att konstnären i fråga ska straffas för eventuella lagbrott. Våld mot tjänsteman etc är INTE ok, ens i konstens namn.
Om:
Körslaget
Körslaget som kulturell företeelse är inget som kulturredaktion ger särskilt mycket för. Faktum är att redaktionen överhuvudtaget inte tittar på tv, bortsett från nobelmiddagen på SVT såklart. Men vi erkänner möjligheten att en vinst för ”Team Erik” kan ge ökad positiv exponering för Uddevalla Kommun, för att inte tala om de 500 000kr som kommer in till kommunen, förvisso via religösa organisationen Saronhuset, men ändå. Således uppmanar vi våra läsare att ringa eller sms:a in en röst på just Team Erik.
//Kulturredaktionen, Camp Kent.
