This is what democracy looks like.

Igår hölls en massiv demonstration vid klimattoppmötet (COP15) i Köpenhamn. Upp till ofattbara 100 000 människor demonstrerade för att världens ledare skulle våga ta de radikala steg som krävs för att stoppa effekterna av den globala uppvärmningen.

Ledningscentalen på Camp Kent, tillfälligt grupperad till Camp Bertil, följde enbart sporadiskt demonstrationen via media. Men när rapporterna kom om att flera hundra gripanden hade gjorts så skärptes läget och kontaktförsök initierades med CKs personal på plats, något som skulle visa sig resultatlöst. Att personal utomlands i ett sådant läge inte går att nå är oerhört allvarligt och föranledde den högsta skarpa beredskap Camp Kent har haft sedan campens upprättande (DG inte inkluderat)

Efter några timmar kunde dock personalen bekräftas som frihetsberövad av dansk polis och viss kontakt kunde upprättas. Vid midnatt släpptes de och är nu tillbaka i Sverige och vid relativt god vigör.

Camp Kent vill inte kalla danmark för en polisstat, i grunden finns det vissa infrastrukturella och kulturrelaterade förutsättningar som saknas. Det är dock tydligt att landet med sina rasistiska lagstiftning och repressiva och våldsamma användning av polis mot fredliga folkmassor inte längre kan anses vara en rättsstat.

Att utan anledning gripa runt 700 personer i ett svep, utan någon som helst brottsmisstanke, och att sedan tvinga dessa människor att sitta bakbundna på iskall asfalt i flera timmar utan chans att vare sig gå på toa, få sjukvård, få mat eller en chans att kommunicera med omvärlden är inte bara rättsvidrigt i största allmänhet utan gränsar till tortyr. Vuxna människor tvingades kissa på sig och andra drabbades av panikattacker och spasmer i scener som man i normala fall snarare skulle se framför sig i Guantanamo eller i iranska fängelser.

Vice polisinspektör vid Köpenhamnspolisen, Johnny Lundberg, försvarar polisens agerande med orden:

– Polisinsatsen var korrekt och nödvändig. Men jag måste tillägga att när vi plockar in så många människor så kan det hända att någon kommer med som inte skulle ha gjort det (ur Sydsvenskan)

Hur kommer det sig då att majoriteten av alla senare (efter över 8 timmar!) släpptes utan misstanke om brott? Hur kommer det sig att det enda skälet som uppgetts till insatsen är att en polis blivit träffad av en sten?

Enligt den nya polislagen räcker det att vara i närheten av en stenkastare för att bli gripen. (ur DN)

Jaha! Hej då rättstat!

I övrigt rapporterar dock media glatt utifrån polisens ord och/eller från eget huvud. Trots att det är polisens vidriga agerande som borde vara i fokus skrivs det om mest om påhittade kravaller och upplopp, och de drabbade utmålas som våldsamma anarkister, trots att tex Hare Krishna och Rättvisepartiet Socialisterna ingick bland de frihetsberövade.

Danmark, utskitet av kalk och vatten, deltar i den folkrättsvidriga ockupationen av Irak, de röstar in rasister i parlamentet och för en politik som tvingar invandrare att fly till sverige för att kunna gifta sig, de tvingar fredliga aktivister att fly från polisen för att undvika kroppsskada när batongvevande psykopater i uniform släpps lösa på dem.

This is what democracy looks like…

Lär de sig ingen juridik på journalisthögskolan?

I Sverige har vi många rättigheter och friheter, vi har rätt till utbildning, vi har rätt till vård, vi har rätt att ta del av myndighetsdokument, vi har rätt att inte behöva utstå kroppslig bestraffning, vi har rätt att yttra oss fritt, att syssla med politiskt arbete och vi har rätt att demonstrera på gator och torg när vi tycker att något är fel (eller rätt för den delen).

Dessa rättigheter är dock aldrig garanterade mer än på papper. Vill du utnyttja en rättighet så kommer du ofta (men långt ifrån alltid) hamna i en situation där en enskild person, eller en grupp personer, behöver ge sitt godkännande. Detta skapar risken för godtycklighet.

Nu är det dock inte så illa att man behöver utgå från att man inte har möjlighet att nyttja dessa rättigheter, snarare tvärt om. Och har man blivit felaktigt behandlad så finns det ofta goda formella möjligheter att överklaga beslut och straffa de som har gjort fel.

Något som däremot gör oss väldigt arga är när själva rättighetens existens ifrågasätts. Varesig det är ett medvetet ifrågasättande av demagoger med egna agendor, eller om det är omedvetet och av okunnighet.

Olaglig sammankomst i Visby
Vid elvatiden på lördagskvällen hölls en olaglig sammankomst mot våld i Visby. Ett 60-tal personer gick från Högskolan till färjeterminalen och avslutade manifestationen vid biblioteket.

Manifestationen ordnades efter rykten om att nazister skulle komma till ön för att bråka med husockupanterna på Göransgården i Visby.

Sammankomsten saknade tillstånd från polisen, men eftersom de inte vet vem som stod bakom anser de att alla deltagare är lika ansvariga, och då blir det svårt att utreda.

Chefen över byrån för politisk agitation och samhällsdebatt satte nästan mellanmjölken i vrångstrupen när han läste detta. ”Olaglig sammankomst”? Sen när får inte människor i sverige samlas fritt? Har vi under natten anammat iransk eller kinesisk lagstiftning? (en googlesökning på ”olaglig sammankomst” ger förutom ovan nämna nyhet träffar som handlar om just Iran och Kina). Uppenbarligen var det dock en olaglig demonstration som åsyftades, men vänta, en demonstration kan väl inte heller vara olaglig?!

Frågar man media så kan den uppenbarligen vara det:

Om vi däremot frågar svensk lagstiftning så blir det lite svårare. En demonstration kan ha, eller inte ha, polistillstånd. Rätten att demonstrera är dock inskriven i grundlagen och går före ordningslagar. Att demonstrationen saknar polistillstånd gör den inte olaglig och gör inte heller att polisen på den grunden kan tvinga demonstrationen att upplösas.

I fallet med artikeln ovan fick nyhetschefen för P4 Gotland motta ett väldigt upprört telefonsamtal från en av våra medarbetare, där det informerades lite om svensk grundlag och om det skamliga i att ett publice-service-företag kan publicera flagranta lögner och sen kalla det för nyheter. Nyhetschefen tog till sig klagomålet och ett par timmare senare redigerades artikeln, som står att finna här. Förra året redigerades även en liknande artikel i Sydsvenskan efter påtryckningar.

Varför är det då viktigt att göra åtskillnad på icke-tillståndsgiven och olaglig demonstration? Handlar det om att vara en besserwisser?

Självklart inte! Demonstrationer kan behandla oerhört viktiga och/eller kontroversiella politiska, religiösa eller sociala frågor. Om en sådan då benämns som olaglig så reduceras en folklig opinionsyttring till en samlingsplats för brottslingar. Hur många kommer inte helt tappa förtroende för demonstranternas åsikter om de utmålas som simpla ordningsstörare som inte kan eller vill respektera svensk lagstiftning?

När ett antal svensklibaneser demonstrerade mot kriget mellan Israel och Libanon gav tex expressens rubrik ”Olaglig demonstration i Stockholm” rasisterna vatten på sina kvarnar. På en rasistisk blogg kan man läsa följande kommentar till just den artikeln:

Som vanligt gör islamisterna som dom vill. Det är bara att skita i alla lagar – ”för det är så synd om oss ju”.

Snart har dom tagit med hela landet tillbaka till stenålder. Åtala varenda en!

Snarare är det ju rasisten som inte respekterar svensk lag, men men.

Först tänkte vi skriva att medierna har ett enormt ansvar i situationer som dessa, men det kommer vi inte att göra. För det är vårat ansvar som medborgare att ständigt kritiskt granska de medier som vi annars är vana ska sköta granskningen åt oss. Det är upp till oss att försvara våra rättigheter, och göra vår röst hörd när de inkräktas på, oavsett om det är från en statlig myndighet, eller en privatägd lokaltidning.

Om du läser om en olaglig demonstration i sverige, kontakta tidningen omedelbart och kräv att de omformulerar sig! Att påverka är lättare än vad man kanske tror.

//Byrån för politisk agitation och samhällsdebatt.

Still not lovin” the police.

Ang. vänsteraktivism så frågade en vän till mig en gång att när ska jag sluta tro på beskrivningar av brott skrivna av brottslingarna

Tja, jag har ju redan slutat tro på polisen.

En polis frågade mig i samband med en demonstration hurvida jag ansåg det vara rätt att vissa människor skulle ha rätt att bestämma över andra eller inte. Jag tittade på hans uniform och sen på hans vapen och svarade sanningsenligt.

Han gillade inte svaret. Men framförallt förstod han det inte.

Polisen fäller rasistiska kommentarer om oss, polisen spöar oss, polisen skjuter på oss, polisen håller oss lagvidrigt frihetsberövade efter eget godtycke, polisen bryter våra fackliga blockader.

Låter det som människor vars omdöme jag ska lita på?