Inga kommentarer behövs.
Göteborgsposten har en notis i dagens tidning om svenska folkets attityd till invandring, även Dagens Nyheter skriver om det. Undersökningen, gjord av Sifo på uppdrag av tidningen Riksdag och Departement (läs deras artikel här) visar att 56% av de tillfrågade anser att invandringen under de senaste 20 åren i huvudsak varit bra för Sverige medan 30 procent anser att invandringen har varit dålig och 14% är tveksamma eller svarar att de inte vet.
Bland de politiska partierna var det Vänsterpartiets sympatisörer som var mest positiva till invandringen, hela 76% var positiva, medan motsvarande siffror för folkpartiet och moderaterna var 69 respektive 55 procent.
Inte särskilt förvånande är att de som sympatiserar med det rasistiska Sverigedemokraterna är de som är minst positiva till invandringen, med 6% positiva (vilket förvisso är förvånansvärt högt ändå) och 93% negativa.
Något som är väldigt intressant, och som även går att se i två andra sifo-undersökningar (Om Sverigedemokraterna och Minareter) så är inställningen till invandring, mångkultur och partier som Sverigedemokraterna tydligt kopplat till utbildning. Bland medlemmarna i Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) så anser 87% att invandringen varit positiv, och över 94% uppger att de inte skulle kunna tänka sig att rösta på SD. Motsvarande siffra för LO är 48 respektive 75%
Det är positivt att en majoritet av det svenska folket är positivt inställda till invandringen, men det är inte med en stor marginal. Problemet är den borgerliga klasspolitiken, som tjänar på splittring mellan arbetare beroende på religion och etnicitet. Borgarnas ”anti-rasism” gör ingen som helst nytta när de samtidigt skär ner på skola, sjuk- och äldrevård, något demagoger i totalt oförstånd alltid kommer att försöka skylla på invandringen. Samtidigt skapar samhället enorma vinster, men dessa går till direktörer och aktieägare. För att citera Socialistiska Partiet i Lund:
Är Anna Anka muslim? Nej, hon är RIK… och det är rikingar som är problemet, inte invandrare och muslimer!”
Vad vi hoppas på och måste kämpa mot är en stark anti-rasistisk rörelse som faktiskt kan bemöta demagogernas propaganda, något de etablerade partierna aldrig kommer kunna klara så länge de bedriver just den politik som slår ut människor och skapar motsättningar.
Upp till kamp!
Läs också vad bloggarna Svensson och Röda Malmö skriver om undersökningen.
Att leva ”på fel sida” i ett klassamhälle är inte kul, men klasshat kan vara något av det roligaste som finns. Lite som lördagsunderhållningen på tv så slipper man oroa sig över sin onda rygg, räkningarna som fortsätter trilla in, eller hurvida man ens kommer att ha jobbet kvar nästa måndag. Istället kan man njuta över de uttryck klassamhället tar sig då överklassen känner sig hotad eller ifrågasatt. Det är då alla fasader faller och myten om den snälla rationella liberalen bevisas vara just en myt. För ärligt talat, vem ska man vara mest rädd för? Fattiglappen som skriker om revolution och att hänga överklassen, eller överklassen som äger allt rep, och alla lyktstolpar för den delen.
Organisationen/kampanjen (vet inte riktigt) Svart Verkstad har varit ute i de fina villakvarteren och lagt fint formulerade brev från ”landstinget” i överklassens brevlådor. Breven har handlat om en planerad ombildning av de dyra villorna, till för (insinuerat) invandrarfamiljer anpassade hyresrätter. Om för få personer anmäler sig som intresserade att bli utköpta från sina hus så kommer en tvångsinlösen att vara aktuell.
Detta harmlösa practikal joke polisanmäls och skrivs om i både Stockholms City och Svenska Dagbladet. Samtidigt går mycket värre attacker på arbetarklassens bostadsmöjligheter i bästa fall förbi obemärkta, och i ”värsta” fall försvaras de av med näbbar, klor och lögner, av tex just svenska dagbladet. Liberaler slutar vara snälla så fort deras intressen hotas. På något sätt väldigt vackert i sin fulhet.
När Förbundet Allt åt Alla ordnade en överklass-safari (medelst buss, matchande tröjor och fika) i göteborgs problemområden så följdes bussen hela tiden av en civilpolisbil samtidigt som en polisbuss skymtade till lite då och då (man kan ju fråga sig hur ofta polisbussar patrullerar i Örgryte).
Resan (som faktiskt var nummer 2 i ordningen) fick en hel del uppmärksamhet och FAÅA fick faktiskt dyka upp på ett avsnitt av Svt Debatt där klass-samhället diskuterades. Medan vidriga sossen Luciano Astudillo hävdade att klasskamp faktiskt inte är viktigt i Sverige idag, och den gråtande nyliberalen Fredrick Federley försöker promota tanken att Alliansens politik faktiskt gagnar arbetarklassen så var det överklassmupparna som inte samtidigt har lyxen av att vara slipade politiker som sod för guldkornen i debatten.
”Fattig som rik så måste du gå upp på morgonen, du måste plugga, utbilda dig och kämpa! Vill du inte kämpa så ska du inte gnälla!”
”Det ska vara tufft att vara bra för det är bara det bästa vi vill ha i vårat samhälle”
”Jag känner inte någon som har bara fått allting i knäet, man jobbar ju för det man vill ha.”
Motfråga: ”Skulle du definiera dig som överklass?”
”Jag skulle nog definiera mig som någon att jag har haft en familj som aldrig låtit pengar vara ett hinder för det jag vill göra. (…) Jag har haft bordet uppdukat men jag får ju servera mig själv””Jag kämpar varje dag. Jag går upp på morgonen, jag är utbildad, jag har gått i skolan, jag kämpar, jag jobbar.” (värt att notera att vad Anna Dabrowski anser vara att kämpa är att gå obetald praktik som en del av ens CSN-finansierad utbildning samtidigt som man får pengar av mor & far)
Trots det illa dolda föraktet klasshatet som överklassen besitter är det vi som anklagas för att hata. Och uppenbarligen, om man får tro Malin Lernfeldt på GP, så var det bara en av tio på överklass-safarin som ärvt pengarna, de övriga har slitit hårt för dem, mycket hårdare än vad vi undersköterskor, byggarbetare, butiksbiträden etc slitit i våra liv. Hon kanske skulle ta och faktiskt åka på resan så får hon se själv hur löjliga hennes illusioner faktiskt är. Men men.
När Reclaim Västra Hamnen, en gatufest med syftet att tillfälligt återta vad arrangörerna ansåg vara ett överklassområde i Malmö, presenterades så fick vi med mer än önskvärd tydlighet se hur landet ligger hos de borgerliga hycklarna. Faktum är att hotet från vänstern sågs som så stort att folk inte bara lämnade sina hem över dagen utan även bildade medborgargarden. Hat och våld är bara fel när andra sysslar med det. Jag är övertygad om att hade sverige blivit en fascistisk diktatur så hade det varit personer som Johan Robach och andra ”må bra-liberaler” som hade varit längst fram i kön när koncentrationslägret skulle anställa personal.
– I ett samhälle där folk kan kasta sten mot ordningsmakten utan att riskera livhanken har demokratin gått förlorad, säger Johan Robach.
Riskera livhanken säger du?
– Ja, om man är beredd att kasta en sten är man beredd att döda. Skulle polisen skjuta tillbaks skulle det bli ett jävla liv. Men det är tydligen okej att kasta sten.
– Friheten har gått för långt, säger han.
En övertygelse som minst sagt gör sig påmind när sydsvenskan skriver om hur polisen i skåne använder pepparsprej i situationer där det absolut inte är befogat. Pepparsprej var tänkt som ett vapen som skulle fungera som ett mellansteg mellan mindre och mer allvarligt våld. Istället för att skjuta någon så kan man pepparspreja personen. Istället, som med i princip alla fall av införskaffandet av fler ”icke-dödliga” vapen i arsenalen, så skapas en situation där användandet sker godtyckligt och mer som en metod för att snabbt tillrättavisa omedgörliga personer, än att faktiskt försvara sig själv eller spreja som en sista utväg i ens tjänsteutövning. Och som att detta inte var illa nog så vill polisfacket även få tillgång till elpistoler!
”– Den amerikanska forskningen har visat att skjutningarna inte minskar. Utan man hittar fler tillfällen där man använder elpistol istället. Det är inte ett etiskt bra verktyg. Istället för att man inleder en förhandling går man fram och använder elpistolen, säger Per Engström.
Alltså totalt sett mer våld istället för mindre.
Elpistolernas farlighet är också ifrågasatt – personer har avlidit efter att ha chockats.”
Dvs exakt samma situation som vi, om man får tro sydsvenskan, redan har idag gällande pepparsprej.
Fast som om det inte vore illa nog, så är det inte detta i sig som gör min övertygelse om borgerlig latent fascism påmind, utan alla kommentarer som inkommit angående denna artikeln (och vid diskussioner ang. polisvåld på tex youtube). Inte nog med att de anser att polisen systematiskt förföljs av en vänstervriden journalistkår, utan de anser också att man kan göra sig förtjänt av våldet, och att det alltså inte enbart ska vara ett led i ens tjänsteutövning.
”Om man följer Polisens anvisningar och inte står och uttalar hot och dyl. så blir man heller inte sprejad, Polisen är där för att göra sitt jobb, inte för att ta en massa skit,”
”En vanlig hederlig människa hamnar inte i konflikt med Polisen. Så är det bara. Det är så att dessa bråkstakar är rötägg inte bara för Polisen utan för hela samhället. De tar för sig utan att ta hänsyn och uppför sig som svin. Polisens befogenheter bör ökas och utrustningen förbättras.”
”Man ska enligt lagen lyda tillsägelser ifrån poliser ovillkorligen, det räcker med muntlig tillsägelse. Det hade varit mycket enklare om artighet hade fungerat på busarna, men nu gör det inte det och då är det tyvärr dags för polisen att inte vara artig längre.
Folk anklagar organisationer som tex AFA att anse att alla de inte tycker om är fascister. Ett förhållningssätt som ser mer och mer rimligt ut för varje dag som går. Inte en chans att den såkallade svenska motståndsrörelsen är vad vi behöver oroa oss för när samhället kryllar av ”vanliga” psykopater.
Men men. Nog om det.
Förövrigt blev vi på Camp Kent föga förvånade när det avslöjades att den enda källan till MUFs existensberättigande är vad den alltid har varit. Tihihi.
//Byrån för politisk agitation och samhällsdebatt.
Uppgivenhet. Uppgivenhet är en otäck känsla som brukar slå till när du exempelvis betraktar ett händelseförlopp som du absolut inte tycker om men som du i praktiken saknar möjlighet att påverka.
Vi på Camp Kent känner en viss uppgivenhet inför nyheten om att kraven för att komma in på högskola i Sverige ”höjs radikalt” från och med år 2014. Vår folkpartistiske skolminister Jan Björklund kommenterar regeringens gymnasieproposition med orden ”Ungdomarna måste plugga mer”.
En fantastisk klyscha för att stärka björklunds populistiska poänger och förstärka det klassamhälle som råder inom högskole- och universitetsvärlden, där barn till arbetarföräldrar redan idag är kraftigt underrepresenterade. Med det heliga Kravet som ledord ställs Alliansens effektiva, rationella och lagom krävande (för Kravet kan ju aldrig vara för stort) skola mot den fiktiva socialdemokratiska flumskolan.
Medan klassamhället cementeras ytterligare och ungdomar med, av Ideologin och Kravet fastställda, ”felaktiga förutsättningar” utestängs från högre utbildning så bejublas han som äntligen kunde peka med hela handen och i motsats till alla dessa förljugna pedagoger faktiskt kunde skapa en fungerande skola.
Vilket är intressant, för vi i Camp Kent blickar tillbaka på vår egen militärtjänstgöring och anser den ha varit både rolig, lärorik och utvecklande. Vilket får anses vara raka motsatsen till vad Major Björklund försöker eftersträva. Men så låg ju ingen av oss på K1 heller.
