Rödgrön valseger. Pest eller kolera?

Noterar att ”de rödgröna” leder över Alliansen med hela 10,3 procentenheter enligt SIFOs senaste undersökning. Även inräknat rasistiska Sverigedemokraterna, som enligt undersökningen tyvärr kommer in i riksdagen, så snuvas de borgerliga på makten med ca. 5 procentenheters marginal.

I dagens nyheters kommentarsfält utmålas den kommande domedagen om Mona Sahlin & Co. får makten, medan de ständigt underrepresenterade sossarna hävdar att en rödgrön valseger är vad som äntligen kommer att föra in värme och medmänsklighet in på den politiska arenan.

Båda har självklart oerhört fel.

Utan tvekan gläds vi på Camp Kent  över den kommande rödgröna valsegern, men att påstå att den kommer resultera i en politik som baseras på ”värme”, solidaritet och rättvisa vore ohyggligt naivt. Det enda som kommer att skilja den nuvarande regeringens politik från den kommande är att de absolut grövsta övergreppen kommer att ske med inte fullt lika hög intensitet och inte fullt lika öppet. Självklart kommer det vara det kapitalistiska systemets logik som styr och ställer i minst lika hög grad som tidigare, då politikerna varken vill eller för den delen kan motsätta sig det.

Rent konkret kommer vi att få se:
Fortsätta nedskärningar inom vård, skola och omsorg.
Fortsatta massvarsel.
Ingen återställning av a-kassan.
Ingen återställning av försäkringskassan.
Inga krafttag mot bemanningsföretag.
Inget återinförande av allmän värnplikt.
Fortsatt militär närvaro i Afghanistan.
Inget avskaffande av FRA-lagen, IPRED etc.
Fortsatt utförsäljning av apotek.
Fortsatt bostadsbrist.
Fler statligt ägda kolkraftverk.
Fortsatt ökad segregation mellan svenskar och invandrare
med mera med mera.

Vad som krävs för att faktiskt sätta ett stopp för högerpolitiken är först och främst att vi inser precis hur lite såväl högerns som de rödgrönas löften betyder, och med den lärdomen och med lärdomarna från 100 år av socialistisk arbetarkamp själva ta kampen för bättre livsvilkor.

Ockupera hus, demonstrera mot nedskärningarna på din arbetsplats, vägra betala avgift för din skolmat. Oganisera dig i ett revolutionärt socialistiskt parti. För politik är för viktigt för att lämnas åt politikerna.

För er som har facebook rekommenderas det förövrigt att gå med i gruppen De rödgröna är inget vänsteralternativ!

Snälla Kommunal, sluta hylla SAP!

Fackföreningen är ett av de viktigaste instrument vi har för att kunna påverka vår levnadssituation. Endast genom organisering på sin arbetsplats kan man förändra styrkeförhållanden till arbetsköparens nackdel, och påverka i lönefrågor, arbetsmiljöfrågor etc. En enig bred fackföreningsrörelse kan också påverka samhällsutvecklingen i stort genom tex generalstrejker.

Jag är stolt över mitt medlemskap i i Kommunalarbetarförbundet, men tyvärr finns det en enorm klyfta mellan dess medlemmar och dess ledning. Likt alla andra fackföreningar inom LO är Kommunal uppbyggd på ett sätt som ger ombudsmän och ledning både intressen som skiljer sig från medlemmarnas och makt nog att köra över medlemmarna för att tillvarata dessa.

Denna klyfta blev väldigt tydlig i det senaste numret av medlemstidningen Kommunalarbetaren där chefredaktören Liv Beckström har skrivit en ledare om hur samhället förändrats från ”Ett land med omutbara, oväldiga tjänstemän, offentlighetsprincip, fria oberoende universitet och en stat i medborgarens tjänst” till ”Italien: en nation där privata intressen mixas med samhällets, utan insyn eller kontroll”.

När skedde då den här förändringen enligt Liv Beckström? 1960? 1970? 80/90/2000? Nej, 2006 måste denna enorma samhällsomvandling ha skett, varför skulle hon annars bara uppge apoteksutförsäljningen, Göran Perssons lobbyistkarriär och det faktum att forskare på universitet ibland bildar egna bolag som exempel?

Betyder detta att Sverige innan 2006 var en stat i medborgarens tjänst där privata intressen inte blandades med samhället?

Pyttsan! Ord kan inte beskriva nivån av detta strunt som socialdemokrats-apolegeten Beckström sprider. Under socialdemokraktiskt styre har vi fått uthärda exakt samma elände som nu Alliansen tvingar på oss. På vissa områden i mindre grad, men på andra så har det varit större.

Sossarna sålde telia, ministern Bodström lade grunden för FRA och det NYA övervakningssamhället (i det gamla, som på SAPs order existerade från ungefär 1950 till 1998 så registrerades, internerades och förföljdes tusentals personer på grund av deras politiska åsikter), sossarna drev igenom flera stålbad för offentlig sektor på 90-talet, de försämrar a-kassan, sjukförsäkringen etc. Om inte historien i sig talar sitt tydliga språk så visar väl tex faktumet att de inte lovar att riva upp borgarnas försämringar i a-kassan om de vinner 2010 tydligt vad de egentligen sysslar med.

Beckström visar också tydligt vilka intressen det egentligen är hon försvarar när hon försöker med vad som kanske kan vara detta årtioendets största logiska felslut:

Anledningen till att sosse-pampen (som köpte herrgård för 12 miljoner) Göran Persson knappt hann lämna partihögkvarteret innan han påbörjade sin nya karriär som lobbyist och ”privat åsiktssäljare” var att det inte finns något regelverk som reglerar karenstid för avgående regeringsföreträdare och att han inte fick nog med avgångsvederlag.

Hon vill alltså att vi ska muta våra förtroendevalda för att de inte ska sälja ut oss det första de gör? Vad i hela fridens namn?!

Jag undrar för mig själv om Liv Beckström verkligen är medlem i det fack för vars tidning hon är chef över. För det är tydligt att hon ställer sig på den sidan som har helt andra intressen än den absoluta merparten av de medlemmar hon ska representera.

Avgå!

Stäng inte ute oss!

Uppgivenhet. Uppgivenhet är en otäck känsla som brukar slå till när du exempelvis betraktar ett händelseförlopp som du absolut inte tycker om men som du i praktiken saknar möjlighet att påverka.

Vi på Camp Kent känner en viss uppgivenhet inför nyheten om att kraven för att komma in på högskola i Sverige ”höjs radikalt” från och med år 2014. Vår folkpartistiske skolminister Jan Björklund kommenterar regeringens gymnasieproposition med orden ”Ungdomarna måste plugga mer”.

En fantastisk klyscha för att stärka björklunds populistiska poänger och förstärka det klassamhälle som råder inom högskole- och universitetsvärlden, där barn till arbetarföräldrar redan idag är kraftigt underrepresenterade.  Med det heliga Kravet som ledord ställs Alliansens effektiva, rationella och lagom krävande (för Kravet kan ju aldrig vara för stort) skola mot den fiktiva socialdemokratiska flumskolan.

Medan klassamhället cementeras ytterligare och ungdomar med, av Ideologin och Kravet fastställda, ”felaktiga förutsättningar” utestängs från högre utbildning så bejublas han som äntligen kunde peka med hela handen och i motsats till alla dessa förljugna pedagoger faktiskt kunde skapa en fungerande skola.

Vilket är intressant, för vi i Camp Kent blickar tillbaka på vår egen militärtjänstgöring och anser den ha varit både rolig, lärorik och utvecklande. Vilket får anses vara raka motsatsen till vad Major Björklund försöker eftersträva. Men så låg ju ingen av oss på K1 heller.