Varför ”statsvetaren” Lisbeth Lindeborg är ett rasistiskt as.

I och med dagens politiska och ekonomiska situation som såväl Sverige som i princip hela världen befinner sig i så är det på intet sätt förvånande att mer öppet rasistiska åsikter för ökat utrymme i den politiska diskussionen. Lik förbannat satte jag min sjukommatvåa i vrångstrupen när jag läste ”statsvetaren” Lisbeth Lindeborg rasistiska och islamofobiska debattartikel i GP Debatt:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.497908-multikulturen-har-natt-vags-ande

Den tysklandverksamma Lisbeths poäng är, med grund delvis i tyska förbundskanslern Angela Merkels uttalande om”misslyckandet för det multikulturella projektet”, att det multikulturella* samhället har misslyckats såväl i Tyskland som i Sverige och i hela Europa. Synar man hennes oerhört banala argument och hennes tidigare debatthistorik blir det dock tydligt att hennes mål är mer att få sprida rasism och islamofobi än att delta till en konstruktiv diskussion om integration och invandring.

(* i resten av inlägget kommer jag använda mig av ordet ”mångkultur”, som är det ord som vanligen används i Sverige)

I oktober i år gick den tyska förbundskanslern ut och fördömde den tyska mångkulturen och beskyllde invandringen till landet för att dra ner Tysklands sociala system. Trots att det mitt i brinnande ekonomisk kris är ungefär lika svårt att analysera bakgrunden till detta skuldbeläggande som att träffa och penetrera en ladugårdsvägg med skottet från en AK4 på nära håll så används detta av Lisbeth som ett ovedersägligt bevis på att man inte kan ha ett samhälle som tillåter nya kulturyttringar eller att man hjälper folk i ekonomisk och humanitär nöd (därmed inte sagt att Tyskland är eller har varit ett sådant samhälle).

I ett Europa med över 700 miljoner invånare hänvisar Lisbeth till tre olika områden, Kreuzberg i Tyskland samt Rosengård och Södertälje i Sverige, med en sammanlagd befolkning på ungefär 255500 (eller ungefär 0,036%)

Angela Merkels utspel har absolut inget att göra med omtanke för vare sig det (etniskt) ”tyska” folket eller för en lidande och ointegrerad (självklart homogen) invandrarmassa utan är ett självklart försök att skuldbelägga invandrare för att skifta fokus från den brutala klasspolitik som allt mer framträder i krisens Europa. Hade Lisbeths prioriterat sin roll som statsvetare snarare än rasisistisk demagog hade hon inte haft några problem att förstå detta.

Lisbeth går vidare och hävdar att Tyskland har högt i tak och har en ”intensiv och konstruktiv” diskussion om invandringens problem, och att detta skulle fungera som en motkraft till rasistiska och högerextrema partiers framgångar, med hänvisning till Holland, Danmark och Sverige som varnande exempel. Hade det inte varit en medveten och lögnaktig strategi från hennes sida så hade jag blivit uppriktigt rädd av hennes okunnighet:

I både Holland och Danmark är det just den ”intensiva och konstruktiva” diskussionen, som inte innebär något annat än att man precis som Angela Merkel beskyller invandringen för samhällets alla problem, som lett till att de öppet rasistiska partierna idag agerar som stödpartier åt dessa länders regeringar, och att den rasistiska diskursen anammats av de mer traditionellt borgerliga eller socialdemokratiska partierna. I Sverige har vi inte nått dit riktigt än, till stor del beroende på den stora antirasistiska rörelse som uppkommit i och med Sverigedemokraternas valframgångar, även om vi självklart inte är immuna.

Rasisten Lisbeth fortsätter sedan med att ta upp fysiska attacker och trakasserier mot tyska och judiska (uppenbarligen är man antingen eller) skolungdomar som ska ha utförts av invandrarungdomar. Det finns inget kontroversiellt i påståendet att även människor från minoritetsgrupper kan vara våldsamma och främlingsfientliga, men i nästa mening betonar hon att det minsann finns undantag till detta. Att påstå att det är undantag när invandrarungdomar INTE begår brott är såklart felaktigt i sak, men även djupt rasistiskt (även om det påstås förhållandevis subtilt).

Sedan går hon vidare till att göra en lika felaktig och efterbliven analys av svenska feminister, som hon påstår ”utelämnar unga muslimska kvinnor till bödlar i familj och släkt” och glömmer således allt arbete som gjorts och som dagligen görs i Sverige mot hedersrelaterat våld, ett arbete som jag inte kan avgöra hur lyckat det har varit men som definitivt etsat sig fast även när det inte finns uppmärksammade fall typ mordet på Fadime att utgå ifrån. Jag kan inte heller bedöma hennes påstående om att tyska feminister nått längre i sitt arbete, men utifrån Lisbeths övriga resonemang är det rimligt att anta att vad hon menar är inget annat än att rasistiska strömmningar fått fotfäste även i den feministiska rörelsen i Tyskland.

Lindeborg avslutar inte sin debattartikel med att erbjuda någon form av lösning på de problem hon anser finnas, utan hänvisar istället till alibin för hennes förvirrade demagogi i form av socialdemokratiska ledare, ”68-rebeller” och tysk-turkiska författare och politiker som antingen stödjer hennes åsikter eller bara är av uppfattningen att landets integrationspolitik lämnar mycket att önska. Hon skriver att integration är viktigare än assimilation, men verkar inte ha någon som helst uppfattning om hur denna integration ska gå till, utöver att invandrarna lär sig landets språk och respekterar landets lagar (!?)

I sig själv skulle debattartikeln, med enorma mängder välvilja, kanske kunna ses som inget mer än ett godhjärtat men missriktat försök till att skapa en bättre integrationspolitik, men tittar man på Lisbeth Lindeborgs tidigare ”bidrag” till dessa frågor så får man en helt annat bild. Där är hon mest upptagen med att hetsa mot islam och använder tex argumentet att hundratusentals muslimska kvinnor misshandlas dagligen för att främja sin islamofoba agenda. Det lustiga här är att det påståendet kanske stämmer, men bara i toleranta, sekulariserade och jämställda Sverige så misshandlas 220 kvinnor dagligen, detta alltså i ett land med 9 miljoner invånare. Skulle vi ha en lika stor befolkning som de i världen som den muslimska befolkningen så skulle över 33 000 svenska kvinnor misshandlas dagligen…

Nej, problemet i Europa och i världen idag är inte invandring eller islam. Problemet är det aggressiva klasskrig som riktas mot invandrare och arbetarklassen, där dessa grupper avkrävs ansvar för det katastrofala och instabila kapitalistiska systemet som trots fortsatta enorma vinster för de välbesuttna vill de få som haft minst ansvar för krisen att stå för notan. Detta resulterar i ökad segregation när såväl jobb som sociala verksamheter försvinner från förorterna, sänkta löner, sänkt pension och försämrat socialt skyddsnät.

Den enda anledningen till att svenska politiker ännu ej gjort som Angela Merkel och de danska politikerna och fullt ut anammat rasisternas och reaktionärernas problembeskrivning beror på en traditionellt välorganiserad och stridbar arbetarklass samt det enorma förakt mot rasisterna i SD som bland annat bekräftats i de stora spontana demonstrationer som skedde på flera orter i Sverige dagen efter riksdagsvalet. Det är nu varje socialists och antirasists plikt att fortsätta och trappa upp kampen mot rasism, mot nedskärningar och försämringar, mot det hela det kapitalistiska systemet och för ett bättre samhälle där devisen ”Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga” sätter dagordningen, istället för dagens hänsynslösa jakt efter profit.